Esther
2018-02-01
Snövit
2018-02-01
Show all

Wilma

Född: 2012, Fadder: Inga Mattsson

Wilma är ständig stödkatt. Hon har svikits alldeles för många gånger, så nu har vi bestämt att hon kommer att stanna inom föreningen resten av sitt liv. Hon ska aldrig mer behöva flytta.

Hon är kastrerad, vaccinerad och idmärkt.

Wilma trivs väldigt bra i sitt stödhem. Hon umgås gärna med stödfamiljen och är alltid i närheten. Hon kommer bra överens med de andra katterna och ibland kan hon vara riktigt busig.

Bakgrund: Wilma kommer till föreningen som liten unge, 2012. Hon bor i ett stödhem tills hon blir adopterad i januari 2018.  Hon är inte tam när hon kommer till föreningen, och hon är fortfarande väldigt försiktig mot besökare och människor hon inte känner. Hennes aviga sida mot de andra katterna i stödhemmet börjar dock bli ohållbar. Successivt har det blivit mer och mer jobbigt, både för henne och för de andra. I januari 2018 adopteras Wilma till en familj utan andra katter, men hon ligger och trycker under en möbel, och är livrädd för deras barn. Hon kommer tillbaka till föreningen i slutet av februari 2018. F.d. stödmatte berättar: “Wilma  är en lugn katt, som är mycket snäll och trevlig mot människor. Hon är dock bestämd, och vill kela, när det passar henne (gärna på morgnarna och när hon varit ute, då är hon jättekelen). Hon  tycker om mänskligt sällskap, och vistas gärna i samma rum som matte. Och hon vill gärna ligga med i soffan och mysa. Hon är mycket förtjust i hunden, som hon gärna vistas i närheten av.  Barn är hon inte van vid. Wilma är en super duktig jägare. Hon håller borta mössen galant.” Då hon absolut inte kommer överens om de snälla och veka katterna i hennes stödhem, flyttar hon i slutet av april till katthemmet. Till en början är hon mycket ledsen och vill inte ha någon kontakt med människor eller katter. I februari 2019 upptäcks det att hon har mycket dåliga tänder så de flesta blir utdragna. I juli 2019 flyttar Wilma från katthemmet till ett stödhem som skulle bli ett föralltid-hem. Tyvärr lämnas hon tillbaka efter bara en vecka. Därför bestämmer vi att hon ska nu bo i sitt allra första stödhem och stanna där resten av sitt liv.