En lång historia med lyckligt slut.

Lillebror var försvunnen i ett år. Var han tillbringade sin första tid efter försvinnandet vet vi inte.

Men i våras kom han till en familj, som tyckte synd om honom och gav honom mat. Familjens barn blev goda vänner med Lillebror, och det blev rutin att han fick mat varje dag. Familjen utgick från att Lillebror var hemlös, och gjorde  iordning en liggplats åt Lillebror där han kunde sova i lugn och ro.

Men vår och sommar blev till höst. Det blev kyligare och kyligare. Familjen försökte ta in Lillebror i sin lägenhet, men han trivdes inte där. Han ville bara ut igen, och så fick det bli. Familjen bäddade i en låda under sin balkong, åt katten de fäst sig vid.

En kvinna som arbetar i närheten hade sett till Lillebror under en längre tid, men tänkt att han bodde i området. När hon nu i höst såg att Lillebrors enda tillflykt från fukt och kyla var en låda, ringde hon till oss. Hon lyckades ta reda på vem det var som gav Lillebror mat, och nu insåg familjen att Lillebror inte skulle klara sig utomhus över vintern.

Det finns mkt gott i denna historia. Flera personer som reagerar och på olika sätt hjälper en katt i nöd.

Det finns människor som anser att man aldrig ska mata en främmande katt. Därför finns det katter som bokstavligen svälter ihjäl mitt ibland människor, för att alla tror att katten hör hemma någonstans. Lillebror hade alltså tur som träffade på rätt sorts människor.

Denna familj gjorde rätt utifrån sin kunskap.

Hade de vetat att katter kan gå vilse, och inte behöver vara hemlösa för att de kommit bort, samt att katter kan vara idmärkta ( chipade ) utan att det syns, hade de naturligtvis letat efter kattens ägare.

Nu blev inte detta gjort, och därför blev Lillebrors tid borta från sin familj längre än vad den behövt vara.

Men under tiden skaffade han sig ju på egen tass en styvfamilj som månade om honom.

Slutet Gott, Allting Gott!