Rädda hemlösa katter eller omplacera katter som har en ägare?

Tyvärr måste vi varje dag prioritera.. Inte för att vi tycker det är roligt, utan för att vi har begränsat med plats och resuser.

En människas liv kan ändras radikalt under de 15-20 år som en katt förhoppningsvis får leva, och det kan uppstå situationer som man inte kunnat förutse..

Det är därför vi lägger ner mkt tid på samtal och besök innan en adoption, för att man inte spontant ska komma hem med en katt från oss.  Vi vill att varje person, som funderar på att införliva en ny medlem i sin familj, tänker efter både en och två gånger….Vad kan hända i mitt liv under de närmaste 15-åren? Vad gör jag om det värsta inträffar? En allergi, en skilsmässa eller ett dödsfall i familjen..Hur hanterar jag det? Har jag en back-up plan för detta?

Om man ser sin katt som en familjemedlem, så ringer man inte oss, eller andra kattföreningar, och hotar med avlivning, för att vi inte tar in katten. En avlivning är aldrig ett val som en frisk, eller behandlingsbar katt själv hade gjort. En katt vill leva ett gott och långt liv precis som vi människor.

Det känns såklart aldrig bra att behöva säga nej till att hjälpa. I den bästa av världar, om alla människor hade kastrerat sina katter, hade vi kunnat hjälpa de katter, som haft otur och hamnat i fel familj. Men nu måste vi varje dag prioritera… Varje dag tvingas vi säga nej till katter som finns kvar där ute i kylan. Då kan vi inte lägga resurser på katter som har en ägare..

Vi är inga känslokalla monster som tycker det känns bra att säga nej. Vi är bara tvungna att prioritera, då vi inte kan hjälpa alla.. Vi undanber oss alltså otrevliga kommentarer när vi tvingas säga nej.