Maskros
Maskros och hennes syskon fick en tuff start i livet när de hittades, halvt uppätna av fluglarver, nära en arbetsplats ute på landet. Mamma fanns inte i närheten och de små bollarna kördes med ilfart till Ringsjöns veterinärklinik, där de i timvis tvättades och fick larver bortplockade.
Till oss kom Maskros i mitten av januari och hon är en av familjens stora kelgrisar. Hon älskar människor och klättrar upp på ryggen så fort någon kommer in genom ytterdörren. Det görs ingen större urskiljning utan alla får en skvätt kärlek, så fort tillfälle ges. Idag går hon under tilltalsnamnen ”Majsan” och ”Mucchi”.
Världen är inte stor nog för den nyfikna lilla damen och så fort chansen ges ska vart enda skrymsle av husets trädgård vittjas. Trädgården är ”säkrad” för annars hade Maskros nog tagit del av hela byn för länge sen. Bollar är hur kul som helst och helst ska de bäras fram till källartrappan och sen rullas ner o jagas. Hon är en finurlig tjej som till och med lyckats lista ut barnlåset som satts upp på köksskåpet… ditsatt enbart för att förhindra att hon ska dra ut alla plastpåsar och rulla de ner för trappan…
Leia
Leia kom till oss samtidigt som Maskros och är den som gärna samlar familjen. Det är en klok och väldigt empatisk tjej. Hon känner direkt av när någon är ledsen och behöver få lite päls att klia på och en puss eller två.
Ibland kliver hon ur det lugna och då är även hon nyfiken och busig (man klättrar gärna i husses palmer…). Ofta får man hålla undan när de två kommer farandes i ilfart genom huset, jagande varandra. Idag går hon under smeknamnen ”Chi-Chi” eller ”Peach”.
Leia är i övrigt lugn och taktisk – hon gör inget överilat utan är lite mer försiktig. Hon älskar att umgås och kela, men helst utan att bli buren på plats. Hon hittar dit hon ska själv…